Mammaledigheten över

I måndags var jag tillbaka på jobbet efter 10 månaders mammaledighet. Det var inte kul. Inte så mycket att gå tillbaka till jobbet men att lämna Viggo hos dagmamman... Usch, det var Philippe som lämnade honom på morgonen (annars skulle jag inte kommit till jobbet) och Viggo grät tydligen så mycket att han var tvungen att stanna kvar längre för att lugna honom. När jag sen kom och hämtade honom vid halv fem så hörde jag hur han grät innan jag ringde på dörren. Fy, det var hemskt! Tisdagen var det likadant och först på onsdagen gick det lite bättre. För Viggo, inte för mig. Som tur var har jag massor av semesterdagar att ta ut innan oktober så jag passade på igår och idag. Men hur ska det här gå? Varför kan inte papporna få ta ledigt här i Frankrike. Och fatta att de flesta kan inte stanna hemma lika länge som jag utan måste gå tillbaka när den allmänna mammaledigheten är slut. När bebisen är 16 veckor. 2,5 månader!!! Omänskligt. 

Oj, jag skulle kunna gå på om detta i evigheter men nu ska jag göra som på bilden. Stryka. Hej vardagen! Välkommen...

I got back to work monday, after 10 months of maternity leave and it was really hard. Not the go back to work-part but to leave Viggo at the nannys'... It's going to be some diffucult weeks before we're all used to the new routines. For the moment it's 1-0 to everyday life...